18. okt, 2017

Om bevaring

Tänk om man kunde ta in allt och bevara det så som det är, när det står som vackrast?. Bara i minnet kan man ju det och det är ju absolut inte det sämsta. Mina pelargoner har varit helt fantastiska, trots allt regnande. Bildens prunkande baljakomposition har varit enormt sprakande i färgerna och blommat helt fantastiskt. Den har stått under mitt stora körsbärsträd och antagligen skyddats för alltför omilt regn. I stort sett tills nu har det varit mycket blommor, men i helgen kommer jag nog att klippa in dessa mina glädjespridare och ta dem till ett mer trångt utrymme. Där får de hålla igen på sin givmildhet tills våren är här igen. En pelargon tål inte frost så det gäller att vara beredd, åtminstone litegrann. Helst vill jag inte stöka till i uterummet för mycket, för än så länge har vi dejliga både dagar och kvällar där. Det blir fort uppvärmt av solen dagtid och på kvällen behövs endast att det lilla elementet får arbeta litegrann, kanske en liten kofta också åker på, sen är det bara att njuta av de nu anlända höstkvällarna. Funderar på en liten kamin, hur nu den ska få plats? Det är bara så, att jag trivs så förunderligt bra där i mitt uterum där alla mina blommor är och det kan jag göra ända tills bubbelplasten måste draperas runt fönstren, för då blir det inte så mysigt och trivsamt längre.