Blogg

16. jan, 2017

En kontroll av sina dalialknölar efter så pass låga temperaturer som det varit nu ett tag, tycker jag är på sin plats att göra. Om där finns någon som visar på en liten skada tar jag bort den. Oftast får ju alla sådana skrymmande lådor med daliaknölar, kannaknölar och andra skrymmande lökar en kanske aningen sämst platser. Vi förvarar allt sådant i garaget som vi har låg värme i. Men oftast har allt klarat sig med mindre blessyrer tack och lov. Ja det är mycket man ska bry sig om under den kalla årstiden, men det är ju en kär syssla att ha, man vill ju att de ska kunna glädja oss med sin blomprakt om ett antal månader. Ibland kan man ju förstås undra över om all den tid det tar att gräva upp, förvara och plantera allt igen, år efter år, är riktigt relevant. Kanske kunde man så nya (sommardalior) varje år istället? Ja ibland undrar man, men kärleken till dessa undersköna blommor vinner. Allt får ha och ta sin tid.

14. jan, 2017

För varje dag som går kommer vi närmare den ljusa årstiden och så gott som varje dag tittar jag till mina palmer, jag har fyra olika sorter. De har ju hit till dags fått ganska många soltimmar så jag hoppas på att det ska gå vägen i år också. Lite bruna fläckar blir det här och där, men oftast kan man fixa till skadan med en sax så ser den fräsch ur igen. Bildens palm som är en solfjäderpalm står i uterummet och har som lägst haft 5 grader plus, rumspalmen har jag i inomhusvärmen, så den är mer känslig för eventuell ohyra. Än så länge har den dock, vad jag kan se, klarat sig fint. Sen har jag en liten cocosnötspalm och en Kanarisk dadelpalm också kallad Trelleborgspalmen, som också står med lägst 5 grader plus, som också ser bra ut än så länge, får jag kanske tillägga. Men skulle det gå illa, så får man försöka med en ny, det är bara det att det är ju ganska så långsamväxande skönheter så man vill ju försöka ta dem friska igenom vintern. jag älskar palmer och vill gärna kunna sätta in en här och där ibland blommor och blad. Alla fyra trivs utomhus sommartid.

13. jan, 2017

Det är åter lugnt vid min favoritstrand, dock är de en aning skräpigare. Som tur är så brukar det inte vara så länge för rätt som det är blåser det till och förändrar utseendet på nytt. Skönt är att jag börjar skönja lite vårtecken här och där om än aldrig så små, jag får titta lite noga för att jag ska se det lilla i det stora. I går såg jag att snödropparna, som varje år är mitt stora intresse att följa, visade sig vara kanske tre centimeter höga och detta är så gott som ända nere vid havet. Under många år har detta varit till stor glädje för mig att kolla upp. Även om det inte är en så stor sensation så är det ett bevis på att det blir vår ännu en gång. Hoppet känns så fint i hjärtat och gör dagen skön.

12. jan, 2017

Vad fin hon är Axel Ebbes fina staty Famntaget vid Smygehuks hamn. En dag som denna när ljuset och solen vill ta överhanden. Varje dag så gott som faller ens ögon ut över det hela från någon vinkel och man tycker den (statyn) har fått en perfekt plats. Smygehuks hamn är en av de skönaste hamnar som finns nersänkt på ett skönt och mysigt sätt. Många är de sommarkvällar vi har tillbringat här sittande på en bänk och bara betraktat livet. Eller med något gott att äta uti handen.

10. jan, 2017

Det stod säkert 10 änder och skylde sej för den hårda blåsten idag när jag gick min runda. Tyvärr så blev de flesta som synes rädda och flög iväg, men dessa två tuffingar stod kaxigt kvar. Jag tog förvisso av några steg längre ifrån dem, men jag blev ändå lite förvånad att de stod kvar. Man blir ju lite ledsen när man ofrivilligt skrämmer så söta djur från deras sköna lä bland gräset. Det stormade ganska så bra och allt annat på min väg såg så ensamt och övergivet ut och oftast möter man någon individ, men så icke idag så det var tydligen en innesittardag, med all rätt. Roligare var att kolla min nymålade experimentspann som jag tyckte blev ganska fin med sitt blå mönster. Kanske jag använder det på mina svarta pelargonbaljor.