Blogg

13. nov, 2016

Den fortfarande vackra hortensiablomman fick stryka på foten för att få pryda min käre makes kaffebricka på fars dag. Lite senare på farsdagen blev det lite annorlunda saker från sina älskade döttrar som presenterades. Dagen som varit solig och helt underbar har vi annars bara njutit av att få vara tillsammans, äta en god middag, prata minnen om både barn och barnbarn och barnbarnsbarn. Helt otroligt fint är det att få ha och glädjas över allt detta underbara som vi fortfarande får vara med om. Man känner stor tacksamhet.

11. nov, 2016

Efter en blöt runda i min trädgård och ett par bilder av mitt mullbärsträd som häromdagen var fullt av gröna, sköna blad. Men som nu är alldeles kalt och som jag funderar på att ikläda med ett ljusnät framemot advent. Det har en perfekt rundning, kupolrundning, som blir superfint att slänga ett ljusnät över (om nu min man hjälper mig med detta förstås). Efter att trädet blev inklippt i våras har det fått denna bra form att leka med. Annars är det mest inomhus man får sätta lite blomsterglädje här och där. Men det älskar jag även det. Ja det är ett måste kan jag säga, för har jag inte blommor på bordet trivs jag inte och det vill man ju naturligtvis. Byter man vatten varje dag och det ska vara KALLT vatten, kan rosor stå en vecka och mer ibland. Jag brukar köpa blommor på torsdagar (det är min handlardag), och då brukar de stå fint till torsdagen därpå.

9. nov, 2016

Jag har just satt många av mina älsklingar under växtlampans vita ljus och det ser verkligen vackert ut även så. Det är som man steg in i en vinterträdgård med blommor i alla de färger. Jag sätter mig faktiskt och njuter i en gammal skön stol som står lägligt till och det är som att jag sitter i ett ljusrum fullt av vackra växter och ändå är det bara mitt pannrum, vitt och snyggt och det gör säkerligen samma nytta som ett riktigt ljusterapirum, man känner hur livsandarna vaknar. Det kommer jag att göra många gånger under de många vintermånaderna som komma skall. Bilden är en hyllning av vår lilla älskade Kajsa som alltid tillbringade nätterna här i samma stol som jag nu sitter och där han säkert trivdes likafullt som jag gör nu. Jag tror att han tyckte han var ute i trädgården. Tyvärr finns inte längre Kajsa hos oss.

6. nov, 2016

Dagen som varit en blandning av sol och moln men som ändå varit fullt acceptabelt, lockade mig ut en sväng i trädgården som vanligt. Det mesta är nu ett minne blott, men än lyser paradisbuskarna gröna och fina. Likaså de stora hortensiorna på terrassen om än inte gröna, så har de en mycket vacker ljusrosa färg på de blad som ännu sitter kvar och det är faktiskt många. Ja faktiskt så kan ännu trädgården locka med aktiviteter, som exempelvis en brasa i kvällningen. Det är så mysigt och rogivande plus att det är mycket vackert. När är det egentligen mer passande än nu i Allhelgonatid?

5. nov, 2016

Då tången var på plats bland de nervissnade pionerna och krattan hade gjort sitt, så undrade jag över en viktig "sak", var fanns min lille rödhake? Den lille rare fågeln har följt mig under alla de sysslor jag utfört den sista tiden. Det är en liten fågel som snabbt vänjer sig vid oss människor och blir så orädd att den t.o.m. hoppar ner i den växtgrop man precis gräver. Det är så otroligt kul och man ser dem som en riktig liten kompis under lång tid i sin trädgård. Saknaden är nu stor då icke den lille dyker upp, det händer ju att de stannar kvar under milda vintrar. Men troligtvis har den ändå kanske gett sig iväg till varmare länder. Men först skulle den äta sig mätt på alla de små vita larver jag och min man hittat åt honom. Jag önskar inom mig att han ska komma välbehållen dit. Kanske, kanske dyker han upp till nästa år igen, om inte samma så en annan liten raring.