13. dec, 2016

Lucia

Sankta Lucia, förvisso utan ljus i sitt hår men så söt ändå. En liten lucia som sjunger så fint och så andaktsfullt. Det är en fin tradition som lyser upp decembermörkret, det decembermörker som jag inte tycker har varit så mörkt än i alla fall. Gårdagen bestod av underbart solsken under min motionsrunda ner till havet som svallade ganska så kraftigt, men så vackert. Det var också dagens runda, men kanske lite mörkare, dock skön. Smakade gott med luciakaffe vid hemkomsten. Annars har dagen gått åt till att färdigställa en liten akvarelltavla som ska bli julklapp till den minsta oliven och som jag hoppas han kan bli glad åt. Jag försöker måla djur och natur för jag tycker det är viktigt att lära sig om det som vi ska vara rädda om. Själv har jag växt upp på landet och vet mycket om det mesta som finns bland djur och blommor i naturen som är så ljuvlig att få vistas i. Jag har just i dagarna gett förslag om att göra om en del i mitt närområde till att just att bestå av ängsblommor, det hade varit mycket lämpligt för just detta område. Tänk att kunna vandra in i ett hav av vilda blommor ( på uppklippta stigar) istället för som det nu är bara grästuvor. Hoppas de bestämmande lyssnar.