23. okt, 2016

Drama i bokharan

Efter att ha utfört dagens små trädgårdssysslor att klippa ner 3-4 rader av persilja för frysen och klippt av några av de allra vackraste violett-rosa kopparfärgade hortensiaklasarna fick jag syn på den ännu vackra bokharan, där SOLEN förstärkte skönheten med glittret i regndropparna (och jag fick min dagliga dos D-vitamin) över bordet där jag stod och pysslade med nämnda saker. Det fick mig att minnas en vecka i månadsskiftet augusti-september då jag en morgon kom ut i trädgården och omedelbart fick syn på en hög fjädrar. Min sorg blev stor då jag konstaterat att det var vår tama lilla koltrasthona som jag i samma ögonblick såg försvinna bort i duvhökens klor. Vi, min man och jag blev bestörta. Vi visste att paret hade ungar i bokharan för säkert fjärde gången detta år, (samtliga hitintills misslyckade) och så nu detta. Hur skulle det gå? Vi beslöt med en gång att här måste vi hjälpas åt koltrastpappan och vi. Sagt och gjort, fram med spade och en burk att samla masken i och snart hade vi många maskar som vi portionerade ut och vi såg hur glad pappan blev över dessa lätthittade maträtter. Trots vår hjälp såg vi hur han blev magrare och magrare, hann knappt med sitt dopp i fågelbadet, så det var verkligen spännande att se om det skulle gå vägen. Men efter 7-8 dagar fick vi se den syn vi önskat. Alla fyra ungarna klarade sig och att få se alla fyra nere på marken med pappan i närheten. DET VAR HELT UNDERBART! Ler Ps. Nu är persiljan sköljd, hackad och paketerad i en burk, lagd i frysen och hortensiablommorna ligger på tork.