Blogg

31. okt, 2016

Duvslag i trädgården blir ett härligt tillskott. Är det sen två svart-vita nunneduvor som lyder under namnen Ilse och Boggie är det ren lycka. Jag hade för något år sedan just dessa snyggingar boende i min trädgård. Detta vackra lilla duvhus hade en god vän med händiga fingrar åstadkommit. Det var så vackert och vi döpte det till Casablanka. Alla människor som kom på besök beundrade detta jättemycket. Smolken i bägaren var att så fort jag släppte ut dem på morgonen så det första de gjorde var att flyga rakt upp på boningshusets tak och göra toalett. Mindre önskvärt så att säga ur vår synpunkt. Det blir fort väldigt synbart och lite besvärligt att spola bort. Men kul var det och hade det inte varit så att Boggie så småningom dog ifrån sin Ilse så hade vi säkerligen haft dem än. Olyckligt var också att Ilse inte ville ha någon ny make, hon vägrade konsekvent till detta och heder åt henne måste jag säga. Men vem vet kanske det någon gång flyttar in ett annat par i det söta lilla Casablanka.

30. okt, 2016

Min man har efter ett par timmars tid fått en nästan offattbar stil bland buskar och blad efter den hårda blåsten. Som en frisering på högsta nivå kan man säga. Rent och snyggt men ändå charmigt på sitt sätt. Solen sprider sin förgyllning över det hela och vi kan fira söndag i njutningens tecken.

29. okt, 2016

När jag i tidig morgon tar upp min persienn ser jag min trädgård i stark förändring. Blåsten hade gjort sitt. Jag står länge och begråter synen jag ser. Häcken som var en 2 meter hög insynsskyddande mur, är nu som en neglige som bara nödtorftigt ger skydd. Apträdet i sin orangefärg är en slaknad skönhet, förvisso ännu vacker, men dessvärre sitter denna skönhet nu löst. Min fina gamla funkia är i en total förvandling, en ljusgul knäande sak. Elefantgräset är som ett trassligt hårsvall som dansar runt i blåsten. Men dock, gör solen det hela till ett ganska vackert färgspel. Tänk vilken skillnad det varit om allt detta i lugnare  väderlek fått en mera värdig och stillsam sorti. Mitt så vackra paradis. Konstigt nog står paradisbuskarna så gott som intakta de står  som om ingenting hänt. Dock vet vi att ungefärlig procedur upprepar sig varje höst. Ps. Mina oliver fann stor glädje i den mångfaldiga lövmassan vid eftermiddagsbesöket.

28. okt, 2016

Om jag velat utöka min motionsrunda idag hade jag nästan kunnat komma halvvägs till Tyskland med rådande lågvatten. Jag förväntar mig blåstång när det vänder. Blåsten från nordväst satte fart på alla blad i träden som skiftat karaktär i högsta grad sen igår. Likaledes i min trädgård där körsbärsträdet står halvt avklätt. Ja, sannerligen kan man inte låta bli att sig förvånas. Tittar jag då på min hänglobelia (som jag fick i juni) står den i samma skira fräscha skrud som då. Likaledes den lilla murklockan med sina blåvioletta klockor, så intensiv i sin färg så man blir rörd. Sen ska vi inte prata om fuchsiorna, dom är ju bara så drypande fräscha, men det vet vi ju att de älskar regn och rusk. Kärlekspelargonerna snurrade i sina amplar så de togs ner och putsades till lite för att glädja oss ytterligare en tid i det inglasade rummet. Cannorna med sina paddelstora mörkt kopparfärgade rödstrimmiga blad och likaledes den mörkt blågröna har vi fått lägga ner med kruka och allt på grund av högt vattenflöde. De får ligga tills vi kan skära ner dem, torka dem lite lagom och så ner i torvmull och med en pytteliten dusch då och då under vintertiden. Bara precis så där så det blir lite, lite fuktigt. De är så ståtliga och fina i augusti och september att det är mödan värt att pyssla om dem lite.

27. okt, 2016

De Australiska känguruäppleträdets plommonfrukter kändes idag mogna att dela. Jättemånga kärnor satt längs sidorna lite mörka i färgen, de såg ut att vara färdiga att plocka ut. Med en spetsig kniv gick det jättebra, jag lade dem sen på hushållspapper en bra stund, sen på ett icke fullt så sugande papper och där får de ligga tills de är fullständigt torra. Så får vi se hur det kan lyckas till våren. Spännande! Mycket fröer som är torra och fina ligger nu i sina kaffefilterpåsar med namnsort och färg väl antecknat. Det blir alltid fler än jag tänkt, varje år säger jag att det inte ska bli så många, så jag förstår inte för det blir så ändå. Borstnejlikorna som blommat så fint i alla färger har frösått sig själv i tusentals små cenitmeter stora plantor. Så de får stå kvar till våren, då får jag plantera ut dem på fler ställen och kanske ge bort till vänner. Det är mysigt för de flesta gillar den fina lilla blomman. Funkiorna behöver man inte ta frö ifrån, den sätter mängder med skott istället som man kan dela ifrån och göra fler "buketter" av. Jag har dem i flera färger från limegrönt till mörkt grön och jag älskar dessa dekorativa bladrosetter som passar in överallt, ja de t.o.m. förhöjer andra växter otroligt. Otroligt är också att jag har en jättestor som stått i samma kruka i många, många år och är lika vacker. Vi väntar varje år på att krukan ska spricka. Det har ännu inte skett, tack och lov. (bildens framträdande blommor är sommarmalvor)