Blogg

31. jul, 2017

Många fina små buketter har jag plockat av min stora fina Lathyrus vilket man också ska göra för att stimulera till fler blommor. Trots mitt idoga plockande har det ändå hunnit bli mycket visset. Regn och rusk har väl gjort sitt till, det är ju inte så kul att gå in bland våta växter om än man är aldrig så sugen på en fräsch bukett till bordet. Härligt är att ha tillgång till så många fina buketter som man själv behagar att åstadkomma. Har precis gjort en bukett av rosa hortensiablommor, vit brudslöja och stora härliga vallmokapslar, som ju är så där härligt silverskimrande och så en del stora gröna astillbe blad. Jättefin blev den och pryder nu sin plats på glasbordet. Oftast står inte en avskuren hortensiablomma så länge, men underbart är kort.

31. jul, 2017

Idag ska jag måla en sista bokstavstavla till yngsta oliven. Det har varit kul att hålla på med detta under en ganska lång tid. Första oliven har 5 bokstäver i sitt namn och minsta oliven har också 5 och nu är det alltså sista bokstaven i hans namn som gäller och det är ett O. Det blir nog en orm som får ta sig lite mänskliga former, då jag ikläder de olika djuren i lite kläder. Egentligen ska han ha den i julklapp, så det är gott om tid. men jag känner för att pyssla lite idag. Vädret är vått, vått och då vill jag gärna sysselsätta tankarna med att tänka på mina gulliga oliver. Det har blivit en bild till födelsedagen och en bild till julklapp, så det har tagit sin lilla tid, men det har varit en skojig tid.

30. jul, 2017

En dag som denna när det känns lite tungt i hjärtat, går jag ut i den vilda sköna natur som finns runt om oss. Det är bara att se och beundra. Tänk att vi får allt detta alldeles gratis ,det är som denna vackra buske av blåeld har ploppat upp just för mig, just på den stig jag valde att gå. Det värmer i hjärtat en sådan här dag att se denna fägring full av liv, där finns både bin ,blomflugor, små fjärilar och annat smått, som strider för sin föda. Men det känns skönt att se att de har någonstans att äta. Det finns till min stora glädje ganska mycket blåeld detta år, så vi hoppas väl på en ytterligare spridning, för det är en mycket tilltalande växt med sin vackra blå färg och sitt vackra växtsätt.

29. jul, 2017

Just denna dag så här i slutet av juli, den vackraste av sommarens månader, erinras jag i högsta grad av hur förgängligt allt är, både för oss människor och den vackra natur som vi så gärna omhuldar oss med, en liten stund får vi leva och njuta av denna underbara men förgängliga tid, men förhoppningsvis tar vi vara på det bästa och mesta möjliga, av denna ofattbara gåva som vi fått. Den gåva som är livet självt. En kär vän får inte längre vara med om detta underbara.

29. jul, 2017

Inomhus frodas det mesta i lugn och ro, här är det lugnt och stilla, mer än just när det luftas tvärdrag så bladen får lite "motion". Kan man tänka sig skönare tillvaro som växt? Jag tror inte det, inte med det ompysslande som jag ger dessa mina vänner. Just de skrangliga växter som inhandlas på våren och som kanske står fina någon vecka och som man efter ett tag frestas att kasta, men inte gör, repar sig snabbt när de hamnar i glashusets omhuldade värld lite längre fram på vårkanten. Det är också så med de små krukodlade salladshuvuden som man inhandlar på vårkanten och som så snabbt blir uppätna, sätter man ut dem med mittersta bladet kvar, i trädgårdens mylla,( när jorden är varm nog) växer de snart upp i full storlek igen. Ja, faktiskt blir de större och krispigare än ursprunget. Jag har inte behövt köpa ett endaste ett på lång, lång tid. Plock salaten som man sår själv, blir i mitt tycke aningen "slapp" och får inte den där krispiga konsistensen. Men naturligtvis är den mycket vacker för ögats mättnad, vilket inte säger så lite. Både öga och gom ska ha sitt. Därför sår jag alltid lite rundlar av denna ljusgröna härliga fägnad.