Hibiskusarna vill inte riktigt så som de brukar och anledningen är säkerligen brist på sol. Även om de står inom hus varmt och förhållandevis ljust, så är det dock solljuset som inte är tillräckligt även här. Albanien hibiskusen är så bedårande med sina dubbla läckra rosa blommor, som ena riktiga gräddbakelser. Därför vill jag att det ska vara många på en gång och för all del så är det 5-7 varje dag, men tyvärr är de ju kvicka till att vissna ner, på det sättet så blir det inte så många på en gång som är vackert utslagna. Nu börjar jag misströsta om att det ska bli någon riktig sommar, det blir nog till att vara nöjd som det är.

  • Kanske en flygtur?

    Ja drömma kan man ju, eller hur? Ganska högt är det ändå och kanske om det kommer en vind kan ett under ske. Bäst att hålla i sig ordentligt om utifall.

  • Tuff-tuff tåg

    Även en liten tågrunda i Smygehamn finns att tillgå. Spännande för både små och stora. Ändstationen med sina vackra kalkugnar kan intressera både stora och små. Det skadar aldrig med lite historia.

I Smygehamns vackra omgivningar finns många ställen att både vandra och njuta av. Denna lilla cykel stig som går rakt igenom ett fågelrikt och vackert grönområde, är mycket spännande för små gossar. Här finns grodor och salamandrar, hägrar och andra spännande djur. Sommartid finns det får och lamm som fridfullt betar och vilar i skuggan av den myckna grönskan. Det är stimulerande att vara med barn i denna härliga natur och lära dem om allt detta som bidrager till vår trevnad.

  • I väntans tider

    Är det fika i tankarna? Ja kanske det blir en liten suprise, om man väntar snällt. Det är fint att se barn ute i naturen och se deras förväntningar på "mys".

  • Bevattning

    Det här kan hjälpa både den ene och den andre. en enslig blåeld får lite oväntad bevattning denna "torra" dag och båda blir säkert nöjda.

Japanskt körsbärsträd hade vi en gång i tidernas begynnelse, men min bild idag är tagen framför min gamla väns fönster. Det är otroligt vackra blommor på lite knotiga grenar. Hon hade dukat sitt bord med en marinblå vacker duk och så en kvist av dessa undersköna blommor i en glasvas, det var en mycket tilltalande komposition måste jag säga. Synd är att de är så lättförgängliga. Men vad är inte det? Idag när regnet (som är mycket efterlängtat) bara öser ner, så får man lägga sina krafter på inomhussysslor. som ju också behövs ibland. De sista tulpanerna, som är en speciellt sen sort, får pryda mitt bord, som är nypolerat och fint. Det känns skönt att unna sig åt lite uppiffning inomhus också i lugn och ro. Det blir oftast en slitning om var man vill vara, ute eller inne, när vädret är fint och lockar med utomhussysslor. Kanske solar det upp i e.m. och då ska jag faktiskt sätta ner ett par uppgrävda ormbunkar på ett nytt ställe. Det blir mjukt och bra att gräva i den våta jorden. Jag älskar ormbunkar och tycker dom förhöjer det mesta med sin vackra gröna färg. Det är liksom en egen färg, ormbunksfärgen, tycker i alla fall jag.

  • Det börjar likna något

    Nu börjar livet ta form i den efterlängtade trädgården. Bara solen kommer fram och ger liv och glädje bland blommor och blad, så växer det så det knakar. Lite vatten därtill, så har vi hela underverket. Underligt är hur fort det går sen det väl har kommet igång. Det är bara att njuta för fulla muggar. Det går fort nu, det vet vi och rätt vad det är tycker vi det går för fort. Sånt är livet.

  • Tur hade vi

    Tur att vi inte klippte ner blomman för dagen som vi brukar göra. De är så stora och har full längd, det är bara blomningen vi väntar på. Ämnen finns, men är än så länge ytterst små, men det är verkligen det ultimata. Mängder av de ljuvaste koboltblå blommorna. Det är en syn som ögat gillar.

I brist på blommor ute i trädgården så får jag ta en bild på inomhusblomman som ska pryda mitt köksbord en tid. Cinnerarian brukar inte bli så hemskt långlivad, det är en ganska svår blomma som hör hemma på kanarieöarnas skuggigare områden. den ska ha påpassligt med vatten, annars är det kört. Men ljuvliga färger ståtar den med, som den här i mörkt lilablått och sen finns de i tvåfärgade rosavita, blåvita, ja man kan nog säga att den finns i de flesta ganska så starka färger. Dock är den inte att hoppas få till att komma igen, alltså är det en slit och slängblomma. Men om man är trogen med skötseln, så kan den glädja länge nog. Annars så sliter stormen i all den nyutslagna skira och ömtåliga grönskan, det är med stor ångest man kollar in alla nyuppkomna små plantor på sin dagliga runda i trädgården. Kan se vissa små skadade blad både på hortensior och på de små rosen bladen, hoppas dock att de repar sig. Det är sällan det blåser så kraftigt i så många dagar, som det gjort senaste veckan, det är verkligen på tiden att det blir lugnt och varmt. Säkerligen har det varit finare och lugnare i de inre regionerna av Skåne, men här vid det stora havet är det både kallt och blåsigt värre. Det är inte alltid det är så bra i den delen av landet, som man vill tro. Men nu ska jag vara optimist, det blir snart bra och snart exploderar det i alla vrår av alla de färger, det blir nog sommar på en gång.

Det går ganska trögt i trädgården, tur är att man har lite färgglada pottor utsatta lite här och där. Gårdagen chansade jag på en hel del plantering och jag hoppas verkligen att frosten håller sig borta. En tre fyra Flitiga Lisor hade fått aningen vita köldskador, men inget allvarligt. Man ska ju helst vänta ett bra tag till innan det är på den säkra sidan vad gäller frost, men jag är av den kalibern som gärna chansar lite. Våga, vinn heter det ju och faktiskt så brukar det löna sig. Jag vill gärna ha det fint och "stort" i början av juni, så då får jag jag också ha en del jobb med" bevakning".

  • Balkansippan

    Balkansippor har jag haft många, både blå och vita runt ett körsbärsträd sen lång tid tillbaka. Tyvärr gjorde jag en stor "tabbe" i fjor och lade jord över de flesta för att kunna planter flitiga lisor där. Endast en av de vita (som inte fick jord över sig) finns kvar och det är en stor sorg för mig. Men till nästa år skall skadan repareras. Dessa blommor är helt förtjusande och blommar oavbrutet i flera veckor i tidig vår.

  • Videkatter

    Videkattornas tid är nu slut och de sen länge vita små duniga knopparna är nu gula och yviga. Färgen har skiftat till en mjuk gul nyans. Det är så fint att följa växternas förändring, oftast lika vackra i alla stadier. Dock lockar de inte till att plockas av nu, då de fröar av sig och lämpar sig mindre för inomhusglädje. Beundra får man göra där de står och det är inte så dåligt det.

Visst är det härligt med kontraster. För knappast två veckor sedan hade vi ovanstående utsikt då vi tittade ut ock idag är det som föregående bild, vitsippor. Det är så förunderligt när man tänker på detta, att det knappast går att fatta och faktum är att där i fjällvärlden, sedan vi var där, fallit ytterligare snö. Vi kanske inte har fått det påskväder vi önskat här i Skåne, men som sagt skillnaden är mycket stor och förvånande, i vårt avlånga land. Det är så kul att ha varit med om att få se och känna detta. Kul vore att få vara med om sommar, just där vi bodde med all dess vackra omgivning med sin vidunderliga utsikt.

Visst är det kul att ha en liten autsider i sin trädgård. Detta lilla vitsippstånd har jag hämtat från norra Skåne, närmare bestämt, Osby. Det var från början bara kanske 7-10 blommor, som ökat på sig till denna ganska så stora kulle nu. Det är med stor glädje och stor ömhet som dessa små raringar mottages varje vår. Solens strålar lockar fram denna ljuvliga blomma i all sin prakt. Just vitsippor ligger mig varmt om hjärtat, för det minner mig om då jag alltid plockade en stor bukett i bokskogen för att förära min kära mor. Att se hennes glädje var stort. Vårens tecken vill vi alla ha att glädjas åt och då speciellt om man inte själv kan komma ut och se i skog och mark. Det är en lycka som man verkligen bör uppskatta.

  • Vackrast, eller

    Just nu är det inte mycket som är särskilt vackert i trädgården fast man krattat och gjort så fint man förmår. Det tar sin lilla tid innan det växer till sig och får en vacker form. Mina alla blå och gula pense´er lyser dock fint trots den intensiva blåst som varit idag, Den orange-gula fjäderkransen på porten kämpar att hålla sig kvar och fåglarna gör sitt för att om möjligt nappa till sig en grannlåt till sitt bo. Ja det är lite kämpigt att hålla stilen ibland minsann.

  • Vackrare?

    De som hållit stilen genom hela vintern är mina fina boxbomsklot, som jag har två likadana. De har som väl är klarat sig från vissnesjukan, som varit mycket förödande på de flesta ställen.( dock mest kyrkogårdar). Men som tur är har dessa klarat sig obemärkta och står nu vackert grönaskimrande och fräscha. De är faktiskt riktiga höjdare i en trädgård. Allt gör sitt till.

  • Trendiga färger

    Detta är en mycket vacker, kanske man kan säga brunröd, terrakottafärgad, som verkar vara poppis i år, kanske skulle jag ha en urna med denna i min annars så blå värld av pense´-blommor Det är en underbar blomma med mycket klara och dekorativa färgnyanser och just nu i denna tid på våren finns inte så mycket annat att dekorera med. Man kan också med lugn veta att de klarar lite frost.

  • Blandade färger

    Det tycks vara vårens trend att ha en mångfald av färger tillsammans. Har varit hos ett flertal trädgårdsmästare och det syns mig som om så vore fallet. Köpte faktiskt en mindre kruka innehållande både vita, blå, gula och den här lite terrakottafärgade som den andra bilden visar. Den står nu välkomnande vid porten. Faktiskt lyser den ganska så imponerande ljuvlig.

  • Min trotjänare

    Idag när min man "städade" i bland buskarna så undrade han om jag skulle ha kvar min gamla stol, som så många gånger har gett mig en välbehövlig vilostund,?. Det var en fråga som var ganska svår att ta ställning till faktiskt. Vacker är den inte, men som sagt en riktig mysing, så jag bad att få ha den kvar där inne i den lite undanskymda vrån, som bambun åstadkommer( lite senare). Den ser faktiskt riktigt mysig ut då.

  • Bambu som lä

    Bambun är ett fint lä, både sommar som vinter och faktiskt nästan lika grön och fin, samtidigt som jag älskar att höra det svaga rasslet när vinden rör i den. jag brukar sitta där i min gamla korgstol och begrunda mina arbetsverk. Den är precis lagom skön för en kaffestund eller en liten lässtund, om man fått en trädgårdstidning med posten. Det är ju ingen risk att man sitter för länge, om stolen inte är alltför skön,kanske.

Ännu en hortensia har funnit vägen till mig. Ja, jag kan nog aldrig få för många, för jag blir lika glad när jag får en av någon, vilket är fallet denna gång. Vita har jag inte mer än ett par stycken tidigare i min trädgård, så den här ska nog också finna sin plats, när den har gjort sitt här inne. Vitt älskar jag att ha ute i trädgården, kanske någonstans där den har något grönt bakom sig, då blir det så fina kontraster av mörkt och ljust. Den här lilla har faktiskt lite annorlunda blomform, nästan som en liten skål. Väldigt söt och tydligen rikblommande då den ståtar med så många blombollar som detta exemplaret har. Inte mindre än sju "bollar", det är fantastiskt.

Det är faktiskt jättekul att studera de nysatta till synes ganska "torra" pelargonstabbarna, som verkligen inte ser mycket ut för världen i nuläget. Men om en vecka eller så, ska de klippas ner ytterliga ett snäpp, men först ska alla nyutkomna skott visa sig ordentligt, så att man vet hur man vill ha dem. Det brukar gå ganska snabbt med tillväxten och det brukar bli bra. Ny jord och gott om plats är a och o och det får de i mina fina "mosaik" baljor. Jag tror att det kommer att bli alldeles bra och snyggt när växtligheten kamouflerar lite lagom. jag har faktiskt tryckt ner ärtor av en söt liten ätlig slinger ärta runt kanterna, som ska hänga så där gulligt ner över kanten. Det är otroligt roligt att gå där och titta efter om de stuckit upp sina små bevis på att de fattat tycke för växtplatsen. De har väldigt söta vita små blommor också, så de är inte bara supergoda att äta. Bara ta en balja och äta precis som den är, det är lycka. Men som jag sagt tidigare så finns det många olika hängväxter som passar in att ha runt kanten, men de får oftast köpas i färdiga plantor.

Krasse vill jag ha i alla färger, det är en tacksam växt både att ha som marktäckare och hängande från fönsterlådor och amplar. Jag tänkte i år att jag skulle se om jag kan få dem att klättra på två väldigt fina "gavlar" som varit en portal i svart smide. Den har varit över en ingång tidigare, men nu har vi då tagit ner den och delat upp den i sektioner s.a.s. De två gavlarna blev då utmärkta spalje´er, snirkliga och fina att ha klängande blommor på. Det bästa med krasse är att både blommorna och bladen är väldigt vackra och dessutom ätliga. Fast ska jag vara ärlig så äter jag nog mest med ögat, för visst är det tjusigt med lite färg i salladen. Man äter ju lika mycket med öga som mun. Jag har krasse i alla dess färger, rött, orange och gult, dock finns det en mörkt röd, den vackraste av alla, med likaledes mörkt bladverk, som jag nog inte i tid fick tagit frön av. Kanske kan jag ha tur att finna den åter hos min trädgårdsmästare. OBS! Det fina mönstret som syns till höger, är en gjuten betongplatta som jag gjort efter en gummimatta.

  • En mans verk

    Akka som staty i Smygehamn känner väl de flesta till. Den står så stolt och inväntar våren. Den är gjord av en f.d. granne vid namn Erling Persson och har uppskattats av åtskilliga turister som gärna sett den som en fin suvenir från Sveriges sydligaste plats.

  • Mångas verk

    Om man tittar närmare på denna gamla båt som under många år varit en uppsamlingsplats för allehanda saker, så är det också som ett konstverk på sitt sätt. Många människor har hjälpts åt att åstadkomma detta. ibland kan man se att någon kanske hittat något som kan vara till gagn och så har "konstverket" synbart förändrats. Ibland ser det enbart ut som en skräphög, ibland kan fina färger på skräpet skapa något som blir till en för ögat, fin bild.

  • Först på plats

    Inomhus i lä i min blommiga blå paviljong och med värmeelementet spridande en behaglig värme blev en spann med dalieknölar satta idag. En vacker röd-lila ganska storblommig sort. Jag har ju många, många till, men den här vill jag ska komma igång lite tidigare om möjligt är. Det är en så iögonfallande vacker sort, så den får första tjing.

  • Lite orättvist

    Lite orättvis kan man ju vara ibland, men skulle jag sätta alla redan nu, så skulle jag inte ha plats inomhus. De andra får planteras direkt på plats, så där i slutet på mars. Med lite försiktig täckning brukar det bli bra. Det har faktiskt hänt att en dalieknöl klarat sig genom vintern och chockat oss med sin "uppståndelse".

Det syns att våren sipprar upp lite här och där. Nere i kärret blir våtmarkerna större ock större. Där solen kommer till glittrar det och blänker i ögat. Inget är som denna förunderliga tid, som kallas vår. Det liksom sjunger inom en och för varje dag ser man förändringar i buskar och snår. Må vara att den ena dagen är ljusare och soligare än kanske den andra dagen är, så blir man ändå ljus i sitt eget sinne. Man finner stor tacksamhet att få vara med om dessa underverk ännu en gång , det är verkligen stort om man tänker efter och det ska man verkligen göra då och då.

  • Björksav

    Vår björk som idag är ett stor kraftigt träd, ska nu för första gången få stå till buds med sin sav som ska bli en fin måltidsdryck. Vi har tänkt göra det många gånger, men det har alltid blivit försent. men som sagt nu ska det ske, om en månad ungefär. Detta enligt Eriks och Sigvards (två gamla smålänningars) recept. Fem 5 l. björksav, ett halvt 1/2 hg. jäst, två 2 kg. socker, ska stå i två dygn. Klart. Naturligtvis går receptet att halvera.

  • Ett gammalt sug

    För länge sen gjöt jag i betong. Bilden visar en ganska stor skapelse, som var tänkt som "den lilla människan som bär på världsarvet" (jordklotet). Ja det blev ganska bra, måste jag säga, men, men, armeringen var för klen och brast och hela härligheten stod inte pall så värst länge. Hade planer på att göra om den, men tyvärr, det blev inte av,( men nu känns det som det skulle kunna bli). Ide´n gick ut på att "gräva ut modellen i gruset och sen lägga i först lite betong, sen armeringsjärn och slutligen betong igen. Ja detta var för ett antal år sedan och nu finns inte den möjligheten längre, just på den platsen i alla fall. Vi får väl se.

Ja dessa dagar är det mest sticklingar och frö jag sysslar med, så snart är alla tillgängliga platser för dessa ändamål fyllda. Efterhand som fröna kommer upp och växt till sig en aning, förflyttas de till andra ställen med större potensial än fönsterkarmen. Det är så roligt att en stund varje dag förmera de växter man har och så de frön som drömmarna format rabatter till. Återstår bara att se om allt får plats där man tänkt sig det.

En ovanlig påhälsning fick vi häromdagen när det fortfarande var kallt. Jag tror kanske det var i mitten av veckan som gick, som en flock sidensvansar länsade vår kotenasterbuske totalt på sina röda bär. Busken är stor och täcker hela garageväggen mot söder. De dyker upp en gång om året vanligtvis, men vi tyckte det var lite ovanligt på grund av att det inte var så där särskilt kallt. Men en vacker syn är det med alla dessa snygga fåglar om än inte det blev så många som kom på bild. Det ska bara till en rörelse och de försvinner lika kvickt som de kommer. Ett år för ganska länge sedan, hade vi två enbuskar som stod vid vars en sida av trappan. Då som nu kom en svärm sidensvansar och på några ögonblick hade vi inte ett endaste enbär kvar. De är förbluffande snabba att ta för sig "gotterna", inte tänker de på att dela med någon annan.

En och en annan blomma förljuvar ögat varje dag. Idag är det den gula dubbla, som jag tror jag fått som litet skott av en bekant. Hibiskusar är lätta att föröka med sticklingar. Tur för det är en underbar växt med sina friska blad och tjusiga blommor antingen de är enkla eller dubbla. Har annars låtit dagen gå i såddens tecken. Pumpafrön, sommaradonis,(en liten förtjusande söt röd blomma),Törnrosa kjortel och svartöga i blandade färger, ligger nu nerbäddade i mjukaste såjord och får nu ta den tid de tar för dem att titta upp. Det känns så fint att vara så långt kommen och jag har redan både gul paprika, rosa lejongap och en sorts malva som fått flytta till svalare breddgrader, annars går det för fort. Större delen av mina införskaffade fröer ligger fortfarande i sina påsar och ska få komma i jorden så fort som det tillåts direkt på plats utomhus. Hoppas på en tidig vår det gör vi nog lite till mans.

  • Nerium

    Nerium tål ganska tuff temperatur så den har åkt lite in och ut ur garaget under någon månad. Nu är den ute under terrasstaket och ser ganska välmående ut faktiskt. Vi har sattsat på att ha detta besvär, för att den inte ska få stå alltför lång tid i mörkret i garaget med sitt lilla ljusinsläppande fönster. det verkar att funka, för bladen ser friska och finare ut än tidigare om åren.

  • Nässlor

    Nu blir det snart nässelsoppa förhoppningsvis. Det krävs ju lite större bestånd att plocka ifrån än bildens lilla nyuppkomna grupp, men det är så glädjande att se när de små späda skotten tittar fram genom det torra fjorårsgräset. "Mitt ställe" är också fritt från möjliga hundpåhälsningar. Det gör aptiten lite mer tilltalande. Nässelsoppa med morötter och klimp med smak av moskot är delikat. Vackra färger dessutom.

  • Stor

    Mina små oliver överraskade med ett besök idag denna aningen småtrista dag med snö och regn. De förgyllde verkligen med sina glada utrop när de fick syn på de sparade uppblåsta ballongerna, som otroligt nog fanns kvar i sin ursprungliga glans

  • Liten

    och ändå har en hel vecka gått sedan dessa ballonger blåstes upp och skulle glädja på den minsta olivens kalas. Tyvärr fick de avbryta och så kom det sig att de fick glädjas i dag istället och det blev hur bra som helst.

  • Delar lika

    Båda två fick mumsa och mumsa av goda kaliforniska äpplen som vi själva ympat och fått att trivas här i Smygehamn och som pricken över i kommer de ju själva också därifrån, kan man säga.

Vid inspektionen idag bland mina tre fuksior tyckte jag mest de såg medtagna ut, men så har det varit alla år. Det är en fantastisk växt att komma igen från sitt till synes torra och eländiga vinter utseende. En ganska hård nerklippning i mars månad och ny fräsch jord och så fram i ljuset, så är de ganska nöjda. Det är en tålig växt som tjusar med friska blommor långt in på hösten, Jag brukar sätta dem lite i skuggan av andra stora växter så brukar de även visa sin vackra sida på sommaren. Vi kallade den för Kristi blodsdroppe när jag var liten och min mor stod för ägandet. Egentligen är det den vackraste av dem alla, just den hon hade, den med stora starkt violetta kjolar runt den vita midjan och långa sirligt röda ståndare i mitten. Wow! Kanske är det bara lite nostalgi? Hur som helst så finns det otroligt många och helt underbara färgkombinationer nu för tiden.