Titt ut! Första daliablomman är ett faktum. En liten planta som nästan kommit i kläm bland borstnejlikorna tycks nästan säga, Jag hittade fram ändå, trots att du nästan slarvade bort mej!.Ja ibland blir det så att man nästan planterar ovanpå något annat i sin iver att få ner allt. Det är så kul att se hur växterna strävar sig fram i ljuset och helt plötsligt står där och prålar. Alla mina andra dalior har ännu inte knoppar ens, men förhoppningsvis ska de också så småningom överraska med sina intensiva färger i gult, orange och rött, ja det fins visst en lila och någon rosa, alla vackra på sitt eget vis. Jag hade en gång en tvåfärgad, som vi kallade "duon", som var mörkt lila och vit, ganska vacker den också, men den är liksom bara försvunnen. Kanske blev den kvar i jorden, sånt kan ju hända den bäste. Annars är jag rätt noga med att lägga var knöl för sig i vars sin säck med färgen tydligt skriven på en bit kartong. Jag hade tänkt jag skulle blanda dem lite hej vilt i år, men fegade i sista stund, få se om det blir nästa gång. Jag tror faktiskt det skulle bli rätt kul med blandade färger i en och samma grupp.

Nu har jag byggt en piedestal till min fina Agave. Jag hade ett antal fina tegelstenar som jag en gång i tiden skulle bygga en ugn för att bränna mina ler saker i, men så blev det aldrig, sorgligt nog. Men så kom de till gagn nu istället och det blev riktigt bra. Det är så kul när man kan hitta saker i gömmorna som man kan åstadkomma något med. Ibland får man leta lite i minnet och se vad man haver.

  • Den lilla rik blommande petuniasorten som kallas för "millienbells" är en otrolig glädjespridare med sin myckna blomningsförmåga. Den är också mycket tålig för väder och vind, villket behövs i denna blåsiga försommar. Den snurrar fritt i sin hängande kruka och på så sätt tar den mindre skada.

  • Tre dubbla "flitiga lisor" i min turkosa "mosaikkruka" tar sig bra ut på mitt gamla rostiga bord och nedanför gör de stora ormbunkarna sitt till med en fin inramning.

  • De vackra trädpionerna är nu slut, tyvärr, för vackrare skepnad finns inte. Men vi vet ju att skönhet är skört och försvinner snabbt både på växter och människor. Men det är underbart att få uppleva det om än aldrig så kort tid. Vad ögat sett är för alltid kvar.

  • Sammalunda med denna vackra rododendron, en kort tid är den ett underverk av helt makalöst utseende i skiraste vitt, nu är den full av bruna vissna blad som tar lite tid att försvinna.