Rosorna har riktigt satt igång, de har snabbt blivit fulla av knoppar och trivs i solens både värme och ljus. Det är så ljuvligt, att på sin tidiga morgonrunda i trädgården få "sniffa" in alla mer eller mindre ljuvliga dofter. Alla har de ju olika doft och som väl är så är ingen dålig, men så finns det de som doftar så man blir yr av lycka. Jag kommer ihåg hur min mor gick omkring och "doftade" på allt och man såg hur hon njöt. Det är faktiskt en sann glädje att ha möjligheten och kunna gå ut och bara njuta av allt det vackra som finns i vår herres hage. Tyvärr har ju inte alla den möjligheten och då är det kanske bra att kunna se vackra bilder av växter och blommor och njuta av det. Det gör man ju själv också hela vintern.

Nu börjar Olivens bästemor att känna igen sin trädgård. Det har suttit långt inne. Äntligen har det varit lite värme som gjort att plantorna växt och trots allt ser skapliga ut. Det är mer än jag som tycker så, men kanske har det varit minst gynnsamt här vid kusten. Kalla, hårda vindar har inte alls varit bra och nu är det strax midsommar, så det är sannerligen på tiden. Midsommartid är den ljuvligaste av tider, då är allt på topp och man vill att tiden ska stå still, men tyvärr gör den ju inte det. Det gäller att njuta och supa in både färger och dofter av alla de slag. Gå ut på en äng som förhoppningsvis har sin blomsterflora kvar med smörblommor, blåklockor, pärlgräs och klöverblommor, ja mycket ,mycket mer. Lägga sig ner och titta upp i den blå himmelskupolen, det finns absolut ingenting som är så överväldigande skönt och mäktigt. Då känner man livet på riktigt. Jag har gjort det och jag ska göra det igen.

Min fina födelsedagsbukett av vita liljor, blå riddarsporre, svagt rosa stora rosor och allium bollar och flera sorters gröna blad, står idag ( en vecka), nästan lika fin. Efter noggrann skötsel med sköljning av stjälkarna och nytt friskt vatten varje dag och ett nytt snitt på varje blomma, har den ståtliga buketten ännu kvar sin fräschör efter 6 dagar ( kanske 7 ? ). Det tycker jag är fint och jag är stolt över min flit. Jag tycker man är skyldig givaren detta, som betalat stora pengar för fägringen. Jag älskar dessa buketter och får aldrig nog av dessa sommarbuketter.

Den 14 juni är alltså astilben på gång, lite tilltufsad efter trädgårdsfesten för några dagar sedan. Men förhoppningsvis rätar den till sig efter några dagar. Ett tält arrangemang gjorde att vi fick trycka ihop den litegrann. Det skar i hjärtat, men var en nödvändighet. Man säger ju "att inget kalas utan kras", så det är inte mer med det. Nu är det vardag igen och allt på sin plats. Festen är ett minne blott, men ett lyckligt sådant.

  • Parasoll, behövs den?

    Man undrar ibland var solen är. Finns den där bakom molnen? Den 14 juni har den endast sporadiskt visat ATT den finns, dock icke några längre stunder. Flera dagar nu har den lyst med sin frånvaro, i alla fall i sammanhängande tid. Blommorna behöver värme för att växa och blomma, man nästan vill ropa, Hjälp!

  • Astilbe på gång

    Bilden av min fina astilbe är denna dag nästan utslagen och ståtar snart med fina vippor i gräddvitt. Denna ståtliga" buske" kan bli väldigt stor och pampig om den får stå solitärt. Dock står mina (det finns) två, lite inklämda under paradisbuskarna, men de blir ändå ganska stora. Många stora vackra blad har de också, som lämpar sig utomordentligt som grönt i sommarbuketter.

En växt som inte går av för hackor är den blå Irisen,( det finns dock hundratals fler olika färger) den är så vacker och så tilldragande. Inte konstigt att bin och humlor surrar omkring den dagen i ända. Den är perfekt formad för dessa insekter, det är liksom en landningsbana gjord för dem. Sen ska visst roten vara en "stor" stumme i parfymtillverkning. Det är en intressant vetskap. Ibland undrar man hur man kommer på allt. Jag nöjer mig med att beundra och bidraga med mat till mina små skyddslingar, bin, humlor och andra små raringar som behöver en "slurk". Allt tillsammans gör sommaren till sommar.

Jag undrar om det finns något som kan fylla upp en rabatt så perfekt som en Agave kan? Den mer än fyller upp, den ger ett skulpturalt tillskott med sina vassa bladspetsar, de är som skurna i kopparplåt, Vacker är den och jag blev väldigt glad när jag förärades detta praktexemplar på min födelsedag. En lite mer passande piedestal ska införskaffas snarast. Om jag sen skulle behöva den i läkande syfte är den genial som omslag av diverse åkommor. Dock pryder den mest sin plats framför de ännu inte utslagna Nerium buskarna. Nu börjar dock trädgårdens former ge sig till känna. Mina med frö sådda blommor, som solros, aster, rudbeckia och rosenskära är nu strax i blomning och det ska bli kul att fota på ett annat sätt, att få en större del av trädgårdens mångfald med på bild. Man kan nog säga att sommaren är här på riktigt.

Den största och bästa av våra tre bouganwillor blommar intensivt och vackert. Tur att vi har dem inomhus i denna mycket omväxlande vår, som hitintill gjort mig väldigt frustrerad. Den ena dagen är det soligt och fint. nästa dag blåsigt värre, än från det ena väder sträcket och än från det andra. Varje dag hoppas man på lite stabilitet i det hela. Regn har det kommit vid det här laget så det räcker ett tag och nu behövs det värme och solsken för att det ska blomma och bli färg. Pelargonerna som vuxit sig stora och kraftiga, blommar fint på, men tåler inte för mycket blöta på sina blomblad. De blir tunga och mindre vackra och med stor risk att bli bruna och tråkiga. Ja sådant är trädgårdslivet, ibland flyter det på i en tillfredsställande anda, men ibland är det oro och lite ängslan för allt det som man har lagt ner mycket möda och kärlek på. Visst vill man att växterna ska ha det bästa möjliga av regn, sol och vind.

Rosmarinbusken doftar så ljuvligt gott när jag försöker spänna in omfånget en aning. Nästan så jag blir sugen på en lammstek. Men det får vänta litegrann, för i dessa dagar får menyn vara lite enklare. Rosmarinen sägs ju inte kunna stå ute året om på våra breddgrader, men så är icke fallet här i alla fall. Denna buske har jag haft i flera år och den blir bara större och större, dessutom blommar den med ljuvt ljusblå blommor just nu. Härligt när dess doft blandar sig med doft från olvonblommornas imponerande doftdustar. Hade jag varit parfymkunnig, skulle jag göra världens hetaste doft. Nu är det icke så, utan jag får njuta själv och det är inte det sämsta.

Fjärde juni, den ljuvligaste av månader har precis inletts. Konstatera kan man, att årets första del inte varit riktigt som den borde. Trots att växtligheten nu börjar att likna sig, är det ändå en synbar försening, åtminstone här i det blåsiga Smygehamn. Vi kan kanske kan ta igen det till hösten med lite värme från det uppvärmda havet, men jag måste ju säga, att nog är det våren som man vill ska vara varmast. Nu är det som det är och vi kan ingenting göra, utan att se det positiva och ett tag till så njuter vi för fulla muggar och tycker allt är som det ska. Midsommarafton är en högtid som är av stor betydelse vad gäller väder och vind, då ska allt vara på sin höjdpunkt och växtligheten ska prunka i hela sin prakt. De ljuvligaste blomster finns att tillskansa sig överallt, både i sin ägandes trädgård och i det ute i det fria. ( kanske med viss försiktighet) Det är en givmild tid som ger oss möjlighet att frossa och njuta av färg och doft. Finns det vackrare blomster än pioner, brudslöja, riddarsporrar, i en generös bukett? Det är inte mycket som slår den, i alla fall i mitt tycke. Det ska vara syrener i så fall, men tyvärr lämpar de sig mindre som bukett, då de hänger lätt och då ser mindre bra ut. De är dock sanslöst vackra där de står och inte minst doftar så man nästan tror man drömmer.

Denna stormiga dag den 30 maj hyser jag stor oro för mina stora nyutslagna trädpioner. Som tur är står de någotsånär i lä, men de snurrar väldigt oroväckande ibland, man får låta bli att titta faktiskt, man kan ju ändå inget göra. Det kan inte hjälpas för man blir lite sur när vädret plötsligt blir så pass mycket ovänligt som idag. Alla stora spröda blad, som ännu är mycket känsliga för alltför starka krafter. Men man hoppas på det bästa och hoppas att stormen inte varar alltför länge.

Den vackra vita rododendron som stått stor och sprängfylld av blommor har nu börja bli bruna i kanterna, sorglig, sorglig. Den har varit så läcker under inte allt för lång tid. Tyvärr har dessa skönblommande buskar en förhållandevis kort blomperiod. De står med sprängfyllda knoppar nästan hela vintern och så exploderar den så ljuvligt, för att så snart dra sig tillbaks. Det känns lite snopet, men man får se till att njuta den korta tid som bjuds. Denna vita blommar först, sen kommer de lila, vilka jag har två av och som just nu är på gång. Mycket läckra i sin lila skepnad, dock inte så stora i omfång som denna vita. Egentligen är jag lite förvånad över att de är så lyckade med anledning av växtplatsen. De står nämligen under min stora björk och allt således för torrt, enligt föreskrifterna för vad rododendron kräver. Men så är det, ibland blir det bara som det vill, helt enkelt.

En söt blomma är också den roslika flitiga lisan, den blir stor och pompös och har mycket vackra färgnyanser. Tillsammans med vita "snöflingor", blir den säkert till fördel. "Snöfllingan" blir även den mycket stor och skänker stor tillfredställelse, trots sina kanske lite obetydliga blommor, men mångfalden av dem är desto större. De finns också att få i en svagt lila färg, samt ljusblå. Det hände faktiskt en konstig incident vid mitt inköp av dessa små , förhållandevis billiga blomster. Sex stycken ex. hade jag köpt och betalat för och en hel del andra blommor fanns också på "bandet", jag plockade till mig vad som var mitt tills bandet var tomt. I tron att jag hade mina sex betalda "snöflingor" med i bagaget när jag kom hem, blev jag verkligen snopen då det endast fanns fyra. För att göra händelse kort, hade den efterföljande kunden,( vilket var en man) minns jag tydligt, norpat till sig två av mina ägandes snöflingor. Sorgligt att man kan göra så. Kanske har han inte räknat sitt köp så noga, liksom jag själv.( Jag är lite misstänksam.) Hoppas han njuter av dem i vilket fall. Ja så kan det gå när man har lite för brott. Jag fick komponera om vad jag tänkt från början och det blev bra ändå. Denna dag ,hittilldags mulen, men ändå ganska behaglig är en dag man får använda till att putsa till pelargoner som ränner iväg ganska starkt nu och som då kan ge fler sticklingar, det är ju inte helt fel. Allt växer så det knakar och det är på sin plats att " knippsa" av de flesta växter, så blir förgreningen på plantan desto bättre. T. o. m. en solros kan bli finare av detta.

Idag den 28 maj och MORS DAG blommar förjätmigejen som tokig. Det är både den som frösår sig själv i massor och som jag bara inte kan minimera, utan de får stå kvar i sina mängder tills de är nästan utblommade och så de Kaukasiska som ju är perenna. De är ju ståtligast eftersom de har så fina blad också, sammetsblad, vill jag säga. Det passar så bra med dessa söta blomster på morsdag, likaledes tycker jag om de vackra liljekonvaljerna som ju också gärna visar sin prakt till mors dag. Tyvärr finns den oftast bara i vild terräng. Fick faktiskt en liten nätt bukett av min bästis dotter igår, hon bor själv mitt i en sagoskog med alla årstidernas olika erbjudande av blommor, svamp och mossor, men hon tänker även på andra och det tycker jag är helt underbart fint. De står nu i en liter söt gammaldags vas, precis perfekt till underverken. Ja. nu är undrens tid här och det är bara att njuta för fulla muggar, supa in alla dofter och vara tacksam för att man än så länge kan inandas den friska klorofyll ,som åtminstone på morgnarna, känns tydligt. Det finns inget som går upp mot en tidig morgonrunda i sin trädgård och insupa alla dessa gudomliga dofter. Detsamma gjorde alltid min mor, jag kan ännu se, när hon i tron att vara för sig själv, tog blommorna i sin kupade hand och sniffade synbart njutningsfullt. Det är härliga synbilder att ta fram, om en sedan länge bortgången kär person.

Två tjusiga "Millijen bells" fick jag inhandlat till nersatt pris. Helt rätt att i tid sätta ner det annars ganska höga pris som dessa hängblommor har. Oftast sätter jag själv små plantor och får då snällt vänta ett tag på att de ska bli så här stora och bedårande i omfång. Men väntar man på något gott, så är det inte så farligt alls, det är liksom en spänning och längtan hela tiden som är ganska behaglig. Men som sagt så hade jag tur att finna dessa båda för samma pris som för en,nästan. Den andra är mer knallröd, denna lite åt ceris. Mycket vatten och näring handlar det om och om jag ska följa min trädgårdsmästares råd, så gärna lite toppklippning då och då. Det brukar jag inte var så villig att följa, jag älskar nämligen när det blir en och en annan längre reva. Det tycker jag ar så charmigt.

Det är bara så ljuvligt idag fred. 26 maj. Solen bara öser ner och en behaglig östlig svag vind. Kan det bli bättre? Svaret är nej.De små lammen drog sig mest i skuggan, helt förståligt.Det var en fin syn att se djuren på bete och sommaren är här. Det fullkomligt exploderar i de gröna lunderna runt om och i min egen trädgård. Det är så underbart så det värker i hjärtat av glädje. Äntligen riktig värme. I dag har allting kommit på plats där som jag tycker det står som vackrast, dock vet jag att efterhand kommer jag att flytta krukor och baljor lite hit och lite dit. Det är ju bara så att växter förändras hela tiden och hela tiden vill man passa in där det blir finast. Ja många krafter lägger jag på dessa saker, men det är ju så kul att förnya och försköna så mycket man bara kan. Det är ju det som håller oss igång hela ljuvliga sommarn lång. T.o .m. långt in på hösten vill man göra det bästa möjliga.

Det är bara så underbart att vandra längs hela raden av blommande grenar, det är bara en så "konstig" känsla av oändlighet. Det känns som den aldrig ska ta slut, men den är ju ändå bara så lång som tomten är, (hur långt nu det är?) Men det är känslan som räknas, det är som man ägde hela världens skönhet. Nu skiner visst solen och det känns som jag vill ut i den förvandlade världen som finns därute och suga in lite solvärme som ännu bjuds, fast det är sen eftermiddag.

Denna regniga dag som är den 24 maj fotar jag min mans vackra äppelträdsspalje med massor av olika äpplesorter ympade på många stammar. Egentligen blir foto bäst utan sol, färgerna framträder klarare och tydligare. Det doftar gott i regnet och man känner att jorden gläder sig över det vatten som slår allt annat vatten, nämligen regnvattnet. Vi har inga som helst problem att vattna, men det är nog inte lika fullgott som det som kommer uppifrån. Lite sol ovanpå detta, så är lyckan fullbordad. Tyvärr syns än så länge ingen uppklarning från väst, som är det utlovade, men än är det några timmar att hoppas på.

Änglatrumpeterna kom ut i det fria i precis bra temperatur. Dagarna var ganska mulna och mindre blåsiga. De stora bladen tål vare sig stark sol eller starka vindar de första känsliga dagarna utomhus. De har ju stått skyddade från båda delar hela vintern. Vid dags datum har de växt ganska så bra och fyller sina nya krukor till belåtenhet. Sista dagarna har det inte varit fel på solen, det har varit varmt och skönt just på deras plats, men däremot har blåsten varit i mesta laget. Dock har de klarat sina stora blad hela och fina, till min stora glädje. Tyvärr ser min äkta datura, (som inte är i bild) ut att inte må så bra efter utflytten, den har fått många gula lite fläckiga blad. Inte alls så bra, jag måste studera i någon bra växtbok om möjlig sjukdom. Alltid någon smolk i bägaren som man säger. Men skam den som ger sig.