4. sep, 2018

Kura skymning - mysstund

Gårdagskvällen blev ett ypperligt tillfälle att "kura skymning" precis som den älskade personen brukade göra och som jag denna kväll tänt ett ljus för. Hon brukade alltid när tillfälle bjöds, sätta sig på den enkla lilla bänk, som alltid stod på samma ställe invid den kalkade gavelväggen, i hennes trädgård, just där i den stilla kvällsstunden la hon armarna i kors över bröstet och bara njöt och såg förnöjsam ut över att kunna unna sig denna lilla stund av vila och ro, ibland med sin man vid sin sida och när sen sömnen och sängen kallade för hela familjen, tror jag hennes sista blick, innan mörkret föll, var på den lilla tavlan med texten, Ett hjärta och en koja, säg vad behövs väl mer, då leker hela livet och ingen sorg man ser... Härligt att minnas där jag nu sitter i min mjuka sköna hammock i min trädgård och jag tycker den texten låter hur sant som helst, om man tänker efter.