4. maj, 2018

Alldeles ny fägring

Det är så jag blir riktigt salig när bouganvillorna sätter nya fräscha blommor, ja vi kallar dem blommor, hela den färggranna delen, men egentligen är det bara de små vita stänglarna i dess mitt som är de egentliga blommorna. Vad har det för betydelse, när det är helheten som räknas ? Vi får dem ganska stora och fina, det måste jag säga, men det är klart att de inte blir så mäktiga som i utlandet, där är de ju helt förtrollande stora och tjusiga. Jag minns då vi var på Korfu och besökte ett kloster där och en snäll liten munk förärade oss en fin stickling av ett sagolikt vackert exemplar av en bouganvilla. det tyckte vi var så makalöst kärt, så det var på vippen att han fått en kram. Men som tack vårdar vi den ömsint och väl och det är ju också som man visar tacksamhet och att vi tyckte det var en värdefull gåva. Jag erkänner villigt att det är min käre makes mesta förtjänst att det oftast lyckas med dessa främmande växter. Vi har vid det här laget, en från nämnda Korfu, en från Kreta, en från Portugal och två inköpta här hemma. Vi älskar denna växt jättemycket båda två och får verkligen lägga band på oss att inte införskaffa flera, för de är verkligen aningen besvärliga att handskas med på grund av sina vassa taggar och sitt lite ostyriga växtsätt, de kan inte placeras var som helst inte. En rolig incident inträffade här om dagen då fönsterna var öppna till uterummet, en pytteliten flyttfågel (vet ej dess namn) satt trygg och orädd och pillade bland blad och blommor där i en av bouganvillorna, inte alls rädd och såg verkligen ut att känna sig hemma. Kanske kom han precis från ett av växtens hemland, det skulle vara roligt att veta, men helt klart så var det något han kände igen sig i.