29. mar, 2018

Vad månde bliva?

Min rönnsumak står fortfarande och väntar på förflyttning ut i det "fria" och jag själv väntar verkligen på att få sätta spaden i jorden. Den sega vintern drar verkligen ut sig och det är inte utan att man blir aningen less på den myckna snön. Det är lite ovanligt för oss det måste man erkänna. Det sorgligaste just nu är att vårt lilla starpar uppträder lite bekymmersamt för oss. Vanligtvis skaffar de sin föda i gräsmattans generösa skafferi vad gäller deras smak, men igår såg jag att de säkerligen lite mot sin vilja fick ansluta sig till de andras meny av frön ,ost och cocos. Förhoppningsvis kan de överleva på detta och att gräsmattan snart ska vara tillgänglig igen. Det känns lite bekymmersamt faktiskt och då grumlas den glädje man kände då de kom lite tidigt. Men vi får hoppas på det bästa, djur är klokare än vad man kanske tror och det ska väl förhoppningsvis sluta att snöa någon gång och kommer bara den utlovade solen fram på riktigt, går det kvickt med snösmältningen, tack och lov. Fullt av gula blomster får agera sol inomhus så länge och det känns förhoppningsfullt att titta och njuta av denna sköna färg.