11. feb, 2018

Lite uppehåll

Jag ska inte ta äran själv av att blomman för dagen äntligen är så "ren" från vissna och döda blad som den nu är, för det är min käre makes hela förtjänst. Jag har tackat väldigt mycket. Vackert är det ju inte, det liknar mest en plockad höna, men vid varje avtaget blad sitter nya "småttingar" redo. Det är så härligt att se och för övrigt ser man hur det så smått börjar att livas till. Idag ska jag också så mina 21 små "Sussanne med det sorte öje", som de kallas på danska, lite enklare, svartöga, på svenska. Jag trodde inte jag hade så många frön men det är lika bra att så alla för det finns säkert platser att försköna, med dessa små solar. Ska även så smått börja rensa ibland de övervintrade pelargonerna och se efter hur många baljor som de kan fylla upp i. Det går mycket jord till och mycket utrymme att ställa dem på i väntan på utelivet, när de väl är planterade. Det är ju det som gör att man dröjer så länge som man kan behärska sig. Jag tycker alla trädgårdstidningar hetsar på ovanligt tidigt i år att börja med både det och detta. Men det är nog bäst att göra lite som man brukar och har erfarenhet av. Själv är ju bäste dräng, tror jag.