13. nov, 2017

Första gången

Det ska bli spännande att se om jag kan bevara min lilla Törnrosa tills det blir vår igen. För första gång har jag haft denna lilla sötnosen i min trädgård och som den växte på där inne silverregnets (bokharans) gömslen. Försent ska syndarn vakna, heter det ju och så var fallet med mig. Först när det fanns slingrande spröda stjälkar överallt, omsorgsfullt fastsurrade i bokharans mångåriga starka grenverk, då skulle jag flytta den söta och då var det försent. Den hade säkert skjutit ut nya slingrande skott, men jag nändes inte att slita isär den av liv sprittande lilla skönheten, som heter Törnrosas kjortel. NU är den sedan en tid nerklippt och intagen i den sköna inomhusvärmen som nu ligger runt 14-15 gr. Det är nog en alldeles lagom temperatur för de flesta växter skulle jag tro. Hon blommar på och ser ut att trivas än så länge och hon får min dagliga dos av min utandade kväve och koldioxid när jag vänligt talar till henne. Det sade alltid min kära mor då hon stolt visade sina välmående blommor att bara man pratar snällt så trivs växterna. Kanske ligger det något i det, men oftast bara tänker jag snälla tankar om mina växter, som t. ex." Vad du är vacker min lilla vän" och jag brukar ha fina växter faktiskt, utan att skryta.