5. nov, 2017

Å what a beautiful morning

Det nya "konsttillskottet" vid vår sydligaste udde, den långa fint välvda soffan, blev ett litet avbrott på min vandring denna högst överraskande dag. Det var bara så ljuvligt med en stunds reflekterande över den rådande stillheten, inte en endaste en propsade på att få dela denna generösa sittplatsen med mig. Denna tid på året gillar jag mest vad gäller friheten att få vara ensam om hela härligheten. Dock vet jag att i skrivande stund finns säkerligen mer än en där. Härligt är att bara se och höra hav och vågor så där i tidiga morgonstund, endast jag och fåglarna. Bilden är annars också lite förvånande av vår fordom så livliga hamn, många människor av alla de slag samlades här och pratade en stund helt anspråkslöst. Nu syns inte en själ, vare sig fiskare eller flanerare, synd tycker jag verkligen. Människor här idag är mest människor som vill fika på alla de matställen som nu finns att tillgå och naturligtvis är det inget fel i det, det är bara en för mig märklig skillnad.