29. okt, 2017

Så alldeles nyss...

När jag blickar lite tillbaks i tid och rum är detta en vy som känns så alldeles nyss, en vy som jag möttes av vid första blicken ut, sen persiennen som nyss mörklagt mitt sovrum, åkte upp. Ett" god morgon" av första klass, kan man säga. Vad är väl ljuvligare än att få se blommor i den tidiga morgonens ljus? Det fyller en med stor tacksamhet att finnas till, att kunna stiga upp att kunna dra upp sin gardin och SE. Men nu dröjer det ett tag innan detta kan ske igen, för nu ligger knölarna som ståtade tillsammans med petunian, i sitt vinteride och ser kanske lite ledsna ut. Tur att man inte vet.