Senaste nytt

20. jan, 2020

Jag älskar palmer, jag tycker att palmer verkligen kan trolla fram ett drömskt medelhavsintryck så fort de kommer på plats, det blir alltid liksom kronan på verket så att säga. Jag ser nu också till min glädje att även dessa har hittilldags hållit stilen och ser friska och fräscha ut och det ska bli kul att ånyo få pryda min lilla hörna på terrassen med dessa otroliga växter. Inget större arbete krävs för att dom ska trivas, det är i stort sett bara ljus och lagom med vatten i en rymlig kruka och än så länge har jag inte haft någon som helst ohyra på dessa mina tre olika palmer och det är jag glad över, för odjur finns lurande då och då på mina citrusträd. den hemska skjöldlusen tar sig ton ibland, men turligt nog så är maken snabb med pincetten och snart är de åtråvärda träden befriade igen, för ett tag i alla fall, för dessa hemska "saker" har en benägenhet att återupplivas med jämna mellanrum. Jag måste erkänna att jag själv inte har detta tålamod att handgripligen plocka bort dem, så tack och lov finns det en som har det. Löss i alla former gör ingen glad och ibland undrar man var ifrån allt kommer trots att växten får all och den omvårdnad som är möjlig, för ohyra kan verkligen ställa till det för större slingerväxter t. ex. blomman för dagen som här hos oss täcker en stor tegelvägg. Det gäller verkligen att kolla ofta, ofta och här har det flera gånger varit vita flygare som ställt till det och här får det bli ordentliga "sprutsåpbad" både morron och kväll och som väl är så brukar det göra nytta. Men trägen en längre tid måste man vara.

19. jan, 2020

Går man intill en buske eller träd syns det tydligt att knoppar börjar svälla och kanske lite färgskiftning kan skönjas. Det känns ljuvligt att ströva runt i markerna och längs stränderna och känna dofter av olika slag. Hörtes vanligtvis gångbara stränder var denna stilla och härliga dag upptagen av vågornas hårdhänta lek som stundtals klev långt uppåt land, trots ingen vind alls och verkligen blöt- hotade skorna, mycket annorlunda mot för inte så länge sedan, då fanns plats för både vågorna och oss. Kanske känns det lite nedslående och trist. men man finner nya stigar och efter ett tag så har man lyckligtvis vant sej och det känns bra ändå.

18. jan, 2020

Härligt är också att hibiskusarna ser så friska och sprittande ut, många knoppar på väg att slå ut sina invecklade sköna skapelser som är så andlöst att titta in i. Bladverket har också behållit sin friska gröna färg och mängd och har inte som annars så gott som tappat de flesta. Det är inte utan att man är lite ängsligt fundersam över om det ska kunna gå vägen ända fram. Dessa växter står alltså i ett inglasat högt och mycket ljust men oisolerat uterum med endast frostvakt på 5gr+. och för året utan ett endaste skydd med bubbelplast, som annars brukar täcka alla fönster minutiöst. Ett vågligt experiment som ingen vet utgången på ännu.

18. jan, 2020

I uterummets för dagen kyliga 8gr +, med en sol som verkligen lös med sin frånvaro och ånyo lite väl vintrigt kyliga vindar utanför, kunde jag inte utan att tycka växterna ser väldigt fräscha och "glada" ut ändå. Mitt hjärta gläder sig över passionsblommans växtkraft och härligt friska färg, den är "jättestor" och alla blad är "oskadda" och fina. Det var min önskan att denna vackra slingerväxt skulle kunna hålla sig intakt (lika tjusig som när vi flytta in den) över vintern och vara lika fin när det snart blir dags att pryda terrassen med den igen och den har hittilldags inte bara hållit sig intakt, den har t.o.m. växt sig större och jag ser verkligen fram emot blomningen som säkerligen kommer att bli imponerande. Om inte blir det en liten besvikelse, allt hänger på att vi får behålla bra temperaturer hela våren. Det är verkligen spännande tider.

17. jan, 2020

Vid dagens "inspektionsrunda" i trädgården efter att maken gjort en liten runda med räfsan, konstaterade jag att en av mina änglatrumpeter som jag avsiktligt låtit stå kvar i jorden, såg faktiskt riktigt "frisk" ut, så det ska sannerligen bli intressant att framledes se om den verkligen har klarat sig. Den hade en del av elefantgräsets lossnade långa blad som ett täcke runt sig, som bara blivit så av sig självt och detta har kanske gjort att den lilla frost som varit inte gjort skada. Spännande att se om det nu kan fortsätta med "vårtemperaturer" ett tag till. Själv tror jag, att när den blir nedskuren som den ska och som brukligt är, kanske det som stått skyddat i jorden är oskadat, för det har ju faktiskt inte, än så länge, varit någon större och ihållande frost. Ja den som lever få se och som sagt så var det med vett och vilja som den fick stanna kvar på sin plats i jorden och jag har fler av samma sort som förvarats inomhus i vanlig ordning och det är alltid roligt att experimentera lite och se vad olika växter klarar av, vi är ju lite priviligierade här i syd.