Senaste nytt

17. jan, 2018

Det bästa med den här tiden på året är att det finns tid att göra sådana saker som oftast inte tiden räcker till för annars. Sitta och titta vad som finns på blocket, titta i auktionstidningar och titta på tv. ns auktionsprogram och kanske jämföra priser på sådant som man själv har i sin ägo. Min lilla Amalia t.ex. som jag har som "kalendervändare" under lampans sken och som jag sätter lite vårdslöst på bladet som jag vänt fram. Henne får jag tydligen vara lite mer aktsam om för hon har ju verkligen stigit i "graderna" måste jag säga och om hon skulle få en endaste liten skråma så dalar hon ögonblickligen i graderna och det ganska rejält. Alltså får jag skaffa mig en annan liten tyngd för ändamålet. Många gånger är det väl så att man inte värdesätter en "sak" förrän man får veta priset, så är nog de flesta funtade. Roligt är det i alla fall med auktioner och loppisar både stora och små, härligast är de dock under sommartid när de oftast är utomhus vid vacker väderlek. Sen tycker jag att oftast blir folk lite för hagalna och bjuder så att säga av bara farten, det blir tokigt galna priser. Jag själv brukar sätta ett pris som jag tycker är rimligt och sen får det stanna vid det, jag tror man blir minst besviken då. Men alla är vi olika och väl är väl det, då blir allt sålt och antingen går man hem nöjd eller också missnöjd.

16. jan, 2018

Kan man bli gladare än jag blev denna morgon? Ja jag blev i alla fall mycket glad när jag tittade ut och såg att marken var som vanligt, alltså ingen utlovad snö. Gud så skönt att återvända till den goa sängvärmen igen, inte så länge men dock en stund att njuta av att nattens stormiga uppträde inte hade blivit det som man befarade. Istället var himlen ljust aprikosfärgad och vårlik när jag ett par timmar senare var på plats nere vid mitt älsklingsmål. Däremot var jag idag inte ensam om denna skönhetsupplevelse utan en hel "skolklass" sprang runt och fotade från alla vinklar och vrår. Mycket ovanligt, men som jag tror kanske en fotoskola, för eleverna var i vuxen ålder och hade avancerad utrustning. Men underbart är ibland ganska kort och eftermiddagen har gått mera åt det grå hållet. Därför kan man väl hålla med om att morgonstund har guld i mun, som Dagny skulle ha sagt.

15. jan, 2018

En överraskning blev det när denna färgklick dök upp framför mina ögon idag, för färglöst är det mesta i denna trista tid som vi är inne i nu. En liten sväng ut från den vanliga rutten gav mig den här lilla färgglädjen. Konstigt att den har undgått fåglarnas omättliga aptit, för om jag tror rätt är det hagtornsbär och vad jag tror mig veta är de ätliga. Men som sagt, en glad färg för ögat var det onekligen och hela busken var översållad, så den var verkligen iögonfallande fin. Annars var vinden hård och ovänlig och jag såg verkligen till att ha den i ryggen så mycket som var möjligt, det är liksom lite behagligare då. Om man tänker sig in i hur här ser ut på sommaren med massor av folk både i husbilar och flanerande längs stranden och fikande vid alla de olika matställena, då känns det onekligen riktigt ödsligt just nu. Samtidigt tycker jag om att liksom "rå om" och vara själv med allt det här fina och jag känner mig absolut inte ensam och övergiven på något sätt. Alltid någon liten kråka kraxar intill en och får en att "kvickna" till från alla drömmar och tankar som virvlar runt i skallen på en sån här liten promenad.

14. jan, 2018

Tre lax entusiaster trotsade väder och vind denna dag som kändes isig om kinderna. Inte allt för långt ut från stranden, stod dom och det kändes klokt och därmed kunde jag gå där ifrån med gott samvete. Mängder av tång klättrade upp för strandvallen och inga små änder syntes till vare sig i vattnet eller på land. Ibland är det bara så där tomt och kallt och nästan lite trist, inte utan att solen hade behövt lätta upp intrycken en smula. Enda lilla ljusprick var en liten York-Terrier, jättesöt och livfull hälsade mig under denna min "runda". Men som vanligt känns det skönt att komma hem efter förrättat värv och ta en varm kopp kaffe vid köksbordet, samtidigt som man njuter av alla småfåglarnas iver runt allt "gott" i körsbärsträdets hägn.

13. jan, 2018

Ja den där fantasin går liksom inte att hejda, det är ju faktiskt bara den som kan stoppa en. Ett blad kan ha många olika färgnyanser från ljusaste till mörkaste grönt och slutligen i sitt vissnande stadie, gult, ja det kan bli många olika skepnader och inte bara föremålet utan också bakgrunden, det är bara att låta fantasin få spelrum. Både kropp och själ blir tillfredsställda och det kan absolut inte kännas bättre.